Jag har alltid varit väldigt ordentlig med skydd. Det kommer sig väl från att jag är något av en bacillskräckis, och faktiskt inte särskilt gillar tanken på att något ska muppa till sig där nere eller i resten av min kropp. Jag har bildgooglat kondymol och syfilis och allvarliga herpesutbrott lite väl mycket för att klara av tanken på att slarva.

Men ni vet, i förhållande, då känner man sig ju mer trygg. Visst? Speciellt när man varit tillsammans rätt länge och ens partner försäkrat en om att de faktiskt är cleana. Då kan det komma stunder när man tänker att kondomen kanske inte är sådär jätteviktig ändå. Typ i slutet av mensen, när man bedömer att riskerna för befruktning är typ obefintlig. Något som förvisso inte heller behöver stämma.

Förhållandet gick sin gång, det tog slut under någorlunda stormiga former, men vi blev vänner igen. Efter en rätt lång period efter vårat break när jag redan hunnit bli tillsammans med en ny kille så ringer mitt ex upp mig med orden:

"Eh, du kommer att få hem ett brev snart, för att eh, jag har klamydia."

Jag började asgarva. Mer av chock, kanske, än något annat. Jag skrattade och sa att jag minsann inte haft några klamydiasymtom så det var knappast någon risk. Men jag var ju glad över att han ringt upp mig personligen och berättade, det behöver man nämligen inte göra, och det var rörande att han gjorde det.

Så jag gick dit och testade mig, förklarade hur jag brukar förhålla mig till skydd och läkaren var mycket glad och nöjd. Det lät inte som att risken var så stor, så jag fick fylla i den där listan på vilka jag haft sex med, kissade i en kopp, och gick hem helt övertygad om att det inte fanns något att oroa sig över alls.

Tji fick jag!

En vecka senare får jag ett telefonsamtal från läkaren jag pratat med som berättade att mitt provsvar var positivt och jag var tvungen att komma in omgående för behandling. Jag fattade inte att det var sant! Jag hade inga blödningar, ingenting, allt var ju finemang med mig! Men inte bara var jag smittad med klamydia, utan jag hade bevisligen gått runt med smittan rätt länge vilket gjorde läkaren orolig. Jag träffade en ny läkare som gav mig antibiotika och förklarade riskfaktorerna med klamydia, om ärrbildning på livmodern och hur mycket risken för utomkvedeshavandet ökade. Nej, det var inte säkert att jag var steril, det var inte säkert att jag fått ärrbildning - Men det fanns en risk på grund av den långa tiden jag burit runt på min könssjukdom.

Jag gick därifrån och kände mig nedslagen och kallsvettig. Hur kunde jag, jag av alla, som alltid varit så sabla ordentlig på klamydia?

Jo, för att jag slarvade en gång. En enda gång. Och det är nog för att bli smittad.

Jag antar att jag inte är steril idag, svårt att veta, med tanke på att mer slarv knappast kommit på fråga. Men det är en nojja jag får i huvudet ibland och jag har fortfarande svårt att förstå, än idag, att man kan gå runt med en sjukdom utan att det märks överhuvudtaget. Och det får mig ofta att tänka på: Hur många ÄR egentligen smittade?

Kondomen åker i alla fall alltid på nu. Det ska ni veta. Aldrig mer klamme, ALDRIG!

Igår när jag kom hem från mitt kontor låg det ett vitt kuvert innan för dörren. Jag stelnar till. Jag har kronisk postskräck. Det är kanske lite löjligt, men jag förväntar mig alltid att det ska vara något jobbigt. Typ att man glömt betala en faktura och Kronofogden bestämt sig för att nu, nu ska du straffas, din slarver! Rätt opraktiskt om man är bloggare och får en massa jox hem i brevlådan hela hela tiden. Jag tassar runt skräcken konstant, om man ska säga så.

Men det var det inte.

Det stod STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING på kuvertet och jag ser, från håll, slutet av den andra raden. "...sex och hälsa" något.

Vad tänker jag?

Ja, vad tror ni att jag tänker?

KÖNSDJUKDOMSPOST! NEJ! NEJ! Så jag undrar vad i helvetet min kille kan ha gjort, eller om det är ett gammalt strul som fått flugor på snorren. Jag får ångest. Jag har redan haft klamydia en gång och för varje gång ökar det risken att man blir steril. Så jag blir sketanojjig. River upp kuvertet i en yrsel och ser.

LAFA. Kondom08.

Det var bara ett brev om mitt bloggande här! Gud så skönt. Räddad igen.

Förresten så ska jag skriva om hur jag fick klamme, tror jag. Det var på ett sånt där vis som folk inte förväntar sig att få en könis, och dessutom första gången jag hade oskyddat sex. Hur tippat känns det? Inte särskilt, men så enkelt är det tyvärr. Fan!