Sophie

Be Here To Love Me

 Viss kärlek går beyond sex. 

Vissa män är för vackra för att skända.

Townes van Zandt är mitt livs största kärlek. När jag för första gången fick höra Be Here To Love Me så hittade jag hem. Jag har aldrig hört en artist med så mycket sorg, bottenlös sorg och djup, vartenda ord är vägt på guldvåg. Jag kommer ihåg att jag var så tagen av albumet Our Mother The Mountain så alla mina andra skivor bleknade och vissnade i jämförelse. Jag har aldrig riktigt tagit mig efter mitt första möte med Townes. 

Men vår kärlek är inte av det fysiska slaget. Den är för fin för att smutsas ner med kroppsliga begär. (Dessutom är han död. Annars skulle jag säkert försöka)

Townes van Zandt people, lägg det på minnet. Men kom ihåg, han var min först.

 

Tack för mig

 Okej hörni.

Tack för att ni orkat läsa mina inlägg. Det finns en himla massa att säga om sex, önskar jag kunde komma med något bättre. Sex kan vara mycket. Allt från en fin sak när man är kär, till destruktivt maktspel, till tidsfördriv, till sport. Okomplicerat är det väl aldrig. Se bara till att försiktig med dig själv, ditt hjärta och din hälsa. Och var lite försiktig med den du ligger med också.

Tyvärr kommer jag inte ge en rapport om Bed of Roses-sexet. Det tänkte jag nämligen ha nu. Får väl återkomma om det i ett annat forum. Facebookstatus? Julkort? Allmänt utskick?

Tänkte avsluta med dunder & brak, men fick sådan prestationsångest att jag bara lämnar er såhär.

Peace&Love y'all.

Sex&Etikett

Allt kan alltid gå åt helvete, vad gäller allt. (Ja, så ser verkligheten ut, och själv är jag riktigt nöjd med min inledning).

För att reducera denna risk av alltings djävulskap så har man infört lagar, regler och vad som i folkmun kallas vett & etikett. Sociala förhållningsregler som förenklar mänskliga interaktioner. Det vet vi nog alla att dom behövs.

Jag skulle vilja införa detta vett och denna etikett i allt större grad även vad gäller sexuella encounters. Om mycket kan gå fel i påklädda situationer, desto mer kan gå fel i avklädda. Ett samspel i en så pass intim situation... Jag vet inte vad ni tycker eller varit med om, men jag skulle gärna haft några ramar för vad man gör, och absolut inte gör. En slags vett & etikett. Sex & Etikett.

Exempel på vad man Inte bör göra. Prata med mina bröst som om dom hade en egen personlighet. Ha strumporna på. (Ha sportstrumpor. 10-pack vita från Stadium, men det är överkurs). Jämföra min kropp med andra tjejers, även om det är en positiv jämförelse. Ursäkta din prestation innan sexet ens ha börjat (kom igen nu, det är som att sätta på U2 på en förfest - all pepp och livsglädje dör). Stanna upp och börja nynna på en låt, alternativt trumma på vald köttig naken kroppsdel. Talk dirty utan att det alls är motiverat. Det blir dessvärre inte sexigare än vad Du gör det till. Överlag att inte känna av läget, det är riktigt jävla osexigt. Sätta på 90-tals techno och hoppas på det bästa.

Men fine, ovanstående kan man väl stå ut med. Det kanske blir ett engångsligg och inget mer, men herregud, det vill man ju inte alltid ha. MEN, det finns en sak som aldrig är okej. Och denna oförrätt riktar sig givetvis till både män och kvinnor. Men främst till män, kanske naturligt då det är från detta kön jag införskaffat min erfarenhet i ämnet.

Killar, lyssna noga och häpnas över det uppenbara. Ni är två om sexet. Det ligger en tjej där också. Det är Inte okej att hon inte ges samma uppmärksamhet eller tid som ges till dig. Om du kollat på porrfilm nångång så har du kanske märkt att fokus ligger på killens litervisa utlösning på kvinnans bröst/ansikte/whatever. Efter detta är allt klappat och klart. Killen kom, tack och hej. Kvinnan blir det redskap som möjliggör att killen kan komma. Men det är inte alltid tjejen i filmen som skrivit brevet, ja alltså, så inte verkligheten ut.

Jag menar inte att sex alltid ska kretsa kring orgasmen. Varken för killen eller tjejen. Sex är mer än så. Men ska Du komma, ska Hon komma. Ja, det kan stämma att det är svårare (läs: tar längre tid) för en tjej att komma. ....Ja? Och? Det handlar om sex & etikett tycker jag. Lika för lika. Samma för samma. Sex är en akt på lika villkor, och fattar man inte det kan man kanske rub one out istället.

Be Here To Love Me

 Viss kärlek går beyond sex. 

Vissa män är för vackra för att skända.

Townes van Zandt är mitt livs största kärlek. När jag för första gången fick höra Be Here To Love Me så hittade jag hem. Jag har aldrig hört en artist med så mycket sorg, bottenlös sorg och djup, vartenda ord är vägt på guldvåg. Jag kommer ihåg att jag var så tagen av albumet Our Mother The Mountain så alla mina andra skivor bleknade och vissnade i jämförelse. Jag har aldrig riktigt tagit mig efter mitt första möte med Townes. 

Men vår kärlek är inte av det fysiska slaget. Den är för fin för att smutsas ner med kroppsliga begär. (Dessutom är han död. Annars skulle jag säkert försöka)

Townes van Zandt people, lägg det på minnet. Men kom ihåg, han var min först.

Hoppsan

 Så här ska det givetvis se ut:

 

The Rolling Stones from Cellso Moreira on Vimeo.

Dreamteam

 Varje sund relation bör ha sina freecards. Ja alltså, personer man får ligga med om man nu skulle träffa på dom nakna. Dessa freecards bör vara kända personer som typ Slash, Margaret Thatcher och Bill Gates. Säger du att du gärna skulle ligga med killen i 4C eller din tjejkompis förstörs nog något. Beständigt.

Standardmängden bör vara runt 3 personer. Jag har valt Bruce Springsteen. That's it. Än så länge. Och de förföriska kort jag ska oroa mig för är Lady Gaga, Rihanna och Tori Amos. 

Jag förstår ju själv att jag är född i helt fel årtioende. Även om Brucan fortfarande är lika vacker som när han sjöng Jungleland '75 så är det inte alla artister som håller lika väl. Ett exempel på detta är Mick Jagger. Inte nåt man vill myyza i soffan med nu direkt. Men på 70-talet. Hell yeah.

Kolla in detta bara:

 

 http://www.vimeo.com/13126977

Barn är sådär

 Idag råkade jag ut för något när jag åt lunch. Helt asocialt och ensamt (mhm, that's the way I like it) åt jag min tragiska lilla sallad. Vid bordet jämte satt ett ungt par med sin 1-2-3-4vadvetjagåriga barn. Barnet var snorigt. Dreglade. Köttbullarna hängde utanför. Mmm supergulligt. Absolut. Håll er på er kant. Tack så mycket. Men nej, klart dom inte gjorde. Barnet ville liksom över på min sida. Peta i min mat. Leka med min svindyra mobil. Jollrade och försökte skapa kontakt. Jag tittade upp och undrade va fan det var frågan om. Gav barnet en blick som signalerade "tack men nej tack". Sen tittade jag på mamman och pappan i sällskapet, stolta som tuppar av någon okänd anledning. Och blicken jag fick var inte av denna värld. 

Det var en hatisk blick som sa "hur kan du INTE tycka att vårt barn är det gulligaste i denna värld titta vad vi har alstrat genom vår gudomligt vackra kärlek TITTA så gulligt han dreglar och åååh han vill pjaaaata med dig". Lyssna nu. 

Jag fattar att man tycker sitt eget barn är det finaste och vackraste som finns. Det är bra, det är okej och så SKA det såklart vara. Men övriga världen måste faktiskt inte tycka det. Allvarligt talat, barn kan vara fula. Dom skriker. Stör fredliga människor i deras lunch. Jag gillar inte ens barn särskilt mycket och jag behöver inte göra det. Men det är inget som jag nödvändigtvis måste förmedla till det lyckliga paret. Jag vill bara bli lämnad ifred. 

Världen har förändrats för ER, inte för någon annan. Okej? När jag själv kanske blir mamma så kommer jag väl också tycka att min unge är världens finaste. Det hoppas jag i alla fall. Men förhoppningsvis kan jag hålla det för mig själv och respektera andra människors fucking lunch.

 

Score!

 YES!

Jo ni förstår. Innan jag tackade ja till hedersuppdraget att blogga här var jag ju som nämnt tveksam till en början. Vad har jag att säga liksom? Vem vill lyssna på mig? Vad ska det leda till, förutom att jag gör bort mig lite i ett annat forum än IRL? Nu vet jag EXAKT vad det skulle leda till. Målet och meningen har utkristalliserats. Mitt liv kommer berikas något så ofantligt.

Varför? Jo. Låt mig berätta. Min pojkvän (ja ni vet han som är torrt insorterad under bokstaven "D" i telefonboken) är förmodligen den enda som faktiskt läser min blogg. (Det är inte riktigt sant. Det finns en till. Tack Karin!) Kanske för att han är intresserad av vad jag har att säga. Kanske för att han tycker att jag är så lysande briljant och inte vill göra annat än insupa lite mer av mig. Kanske för att jag kallt räknar med det. Kanske för att göra en damage kontroll. Vem vet. I alla fall. Han ifrågasatte Bed of Roses som typkanskedenbästelåtensomnågonsingjorts. För klyshig. Inte bättre än Let's Get It On (haha, vilken lirare. Tur att han är söt). Inte ens argumentet "men Bon Jovi är sååå sjukt het" bet på honom. Iskall. Men vet ni, han har gått med på att ge den en chans. Låten alltså. Inte min och BJs kärlek. 

Jag. Ska. Få. Ligga. Till Bed of Roses! Det känns som om oskulden kommer att ryka en andra gång. Jag är så sjukt pepp. Lovar att återkomma med rapport. Inga detaljer dock. Bara en utvärdering om låten faktiskt går att ha sex till. 

Krossa mitt hjärta

 Tack gode gud för heartbreak!

Inget, Inget skapar så vacker musik som ett brustet hjärta. Jag har ofta önskat att jag kunde bli riktigt sådär krossad, så jag till fullo kunde leva mig in i mina sorgsna countrylåtar. Så jag fattade vad kärlek var. Ofta har jag också önskat att jag var man. Och ledsen. Sjukt jävla ledsen. Den där romantiska destruktiviteten levs ut bättre som man. Det är liksom snyggt när den manliga Sophie sitter vid en bardisk, röker, beställer in whiskey och sörjer sin kvinna (hon ska vara rödhårig och vampig eller så ska det vara Emmylou Harris som lämnat mig. Annars får det vara). Det är inte lika snyggt när den kvinnliga (och skittråkiga) Sophie sitter vid en bardisk och gör samma sak. Synd. För jag lär väl aldrig bli den där mannen. Jag lär aldrig skriva den där sången. 

Hoppas du får ditt hjärta krossat i sommar så du inser storheten i den här sången:

Steve Earle – Lonelier Than This

Emmaboda

 Och så vill jag bara passa på att säga LYCKA TILL, till Emmabodafestivalen som drar igång imorgon! Emmaboda och Hulstfred ligger ju liksom i mina hemtrakter, jag blir sådär lite stolt och extra mån om att dom ska lyckas. Gick ju sådär för Hultan tyvärr (RIP). Men ja, med tanke på den stora andelen indiepopare i landet så lär väl lyckan le för Emmaboda i alla fall.

Och så höjer jag ett omtankens finger.

Ungdomar, när man är på festival är det inte ovanligt att man dras med av alkoholens rus och musikens makt. Det är helt normalt och alldeles på sin plats. Men lyssna nu på en äldre (kanske) och visare (nåja) kvinna. Klä er varmt. Det är svintråkigt att frysa. Drick bara kvalitetsöl. Ät minst ett mål mat om dagen. Ring hem till mamma och avlägg rapport. Lova dig själv att se minst ett band per dag. Annars blir det bara en jäkligt dyr campingfylla. Är det vad du suktar efter så kan jag tipsa om Öland på midsommar. Eller husvagnscamping i vilken medelstor svensk stad som helst. Mycket mer ekonomiskt.

Och hörni, när ni nu ska ha festivalsex, vilket ni såklart kommer att ha och kallt räknar med (OBS! Det här gäller även er som slarvar runt på Pride), använd skydd. Allvarligt talat.

Skaffa varken ett kärleksbarn eller en kärlekssjukdom. Det är just en sån där grej som man inte vill ha på köpet.

Ha så kul och missa inte Sista Sekunden för allt i världen!

 

Jag bär inte polotröjor

 Jag är en tönt. På väldigt många sätt. Ett väldigt utmärkande sådant är att jag älskar min Mac. Ibland kan jag ljuga och säga att jag är sjuk och tyvärr inte kan följa med ut och dricka tusen liter öl. Då vill jag hellre sitta hemma, scrolla och rss:a. Detta gör mig smått asocial, ger mig dålig hy och att jag vet en massa onödiga saker. Men jag får också ta del av intelligenta tankar, formulerade av way smartare människor än mig.

En sådan tanke ska jag delge mig av här. Jag följer en blogg som jag ska länka till här nedan, skriven av en ung, ofta arg och spot on kvinna. Det inlägg som berörde mig handlade om teasers och The Male Gaze. (The Male Gaze ligger mig varmt om hjärtat, ja alltså rent ämnesmässigt. Vääldigt kortfattat talar man inom genusvetenskapen om Den Manliga Blicken, att man ser på kvinnor ur ett manligt perspektiv. Kvinnan ses som en negation av mannen, och dennes blick objektifierar och konstruerar henne. Kvinnan och kvinnlighet är således en social konstruktion enligt mannens villkor. Läs Laura Mulvey, tacka nej till tusen liter öl och lär dig något)

Tillbaka till ämnet, vad som hade utspelat sig var att en kvinna på en klubb hade klätt sig utmanande. Betett sig utmanande, gett sexuella signaler. Blev tafsad på. Man kallade henne för "tease".

Min bloggerska har, liksom jag, svårt för ordet. Att teasa... hela begreppet är fyllt av förväntningar. Förväntningar på sex såklart. Kvinnan i historien hade klätt sig om hon "ville ha sex", hon betedde sig som om hon "ville ha sex". Om hon då inte infriar dessa löften, så är hon en tease. 

Argumentationen är farlig men situationen alltför vanlig. Så alltså, en kvinna som klär eller beter sig på ett visst sätt bör ta konsekvenserna av det. Är hon inte intresserad av att ha sex så ska hon klä sig annorlunda. Signalera, "nej tack, idag tänkte jag bara ta en öl. Kolla polon och långbyxorna". Är hon utmanande kanske hon får stå ut med lite tafsande, att man blir lite närgången? Vadå, hon signalerar ju sex.  

Jo men, är inte det var kvinnas, och mans för den delen, rättighet? Klä sig hur tusan man vill? Ge blickar och signaler, men bestämma själv När och Var och Om man vill ha sex eller bli tagen på? Och vart dras gränsen för vad som är utmanande förresten? Vadå, det finns dom som tänder på polotröjor, termobyxor och overaller också. Ska kjolen gå 10 cm nedanför knät eller 10 cm ovanför? Är den för kort kan man inte längre stå till ansvars för sina handlingar? Nej tack.

Kalla mig aldrig för teaser.

http://0taxidermy0.blogspot.com/

En bädd av rosor

 Med tanke på föregående inlägg angående ligglistor och sexmusik så känner jag att min person måste nyanseras och ses i ett mer rosaskimrande ljus. Även om jag tyvärr inte är så superromantisk av mig så kan jag utan skrupler roffa åt mig annat som talar för mig. Ett exempel på detta är den Spotifylista som jag nu ämnar bjuda på. Den kommer att göra mig till en ny Fråga Olle, jag kommer bli ombedd att skriva sexspalter, man kommer döpa barn efter mig!

Jag och min käre vän Tobias har nämligen skapat den mest gedigna, utförliga och ROMANTISKA lista ever. Temat är kärleksballader. Idén till detta mästerverk fick vi efter ett antal drinkar (såklart) och en gemensam passion för Bon Jovi. Inte helt förvånande är vi rörande överrens om att Bed of Roses är Rockballadernas Rockballad. Amen.

Tro inte att jag inte vet att ni sitter och hånler nu. Nej, det är inte så kreddigt kanske, men känslorna som sitter i de där gitarrsolona. Oh Lord. Vem hade INTE velat ha superpermanentat hår och vara the blonde som gav Bon Jovi nightmares who's still in his bed...? Jagvilljagvill! Dessutom är han den ungdomskärlek som jag fortfarande drömmer om. I en konkurrens av (håll i hatten nu) Michael Jackson, Tomas Brolin och Anders Glenmark är inte det så konstigt kanske. (Vilket trauma hade jag varit med om som barn förresten? Tomas Brolin?! Grannpojken måste ha varit riktigt ful)

I alla fall, här är listan. Ta ett djupt andetag och dröm dig bort till mellanstadie/högstadiediscot. Om du var en bland dom som varken fick dansa tryckare eller hångla så är det okej, det fick ingen. Dom som fick det har gravt misslyckade liv idag. Så jobbar den, rättvisan.

Love Is All

 

DIY

Det finns en lista här på kondom08.nu. En Spotifylista med de bästa låtarna att ligga till. Desvärre fanns det inte en enda låt där som jag blev det minsta sugen av. Eller jo, Bruce Springsteens Drive All Night. Allt med Bruce funkar. Alltid. Nej, det blev snarare den motsatta effekten för mig. Jag snörpte på munnen och knäppte den översta knappen. (Det är inte riktigt sant. Jag hade t-shirt på mig, men ni fattar poängen). DJ Tune? Kent?? Och åh nej, Marvin Gaye?? Ja, jag veet. Det ska ju vara den sexigaste låten som någonsin skapats, en låt som alltid hamnar på listor och som säkerligen alstrat en himla massa ungar. Förmodligen finns det även par som unisont utbrister "åh, dom spelar våår låt!". Jag tål den inte och seriöst, vem sätter på den när det hettar till? Och när?? Det finns ju inte en enda människa som är ovetandes om vad som komma skall när de första tonerna av Let's Get It On ljuder ut i den trycka stämningen. (Jag säger tryckt eftersom jag nu har levt mig in så till den milda grad i min egen text) Och just den typen av övertydlighet... Jag hade förmodligen sjunkit långt ner i soffan, blundat och tänkt på bättre tider alternativt dött av skam om jag hade råkat ut för nämna scenario. Vem får inte total prestationsångest av Marvin Gaye? Som sagt, låtens lustkantade historia lär ju inte ha passerat obemärkt för någon med visst populärkulturellt kapital.

Själv är jag inte en särskilt romantisk person. Jag tycker att PDA är lite äckligt. Blommor och stora gester gör mig obekväm. Min pojkvän heter inte "Älsklingen" i min telefonbok, utan är rättmätigt insorterad under bokstaven "D". Torrt, kliniskt och korrekt.

Jag läste någonstans om vad kvinnor helst lyssnar på när dom har sex. Shania Twain "From This Moment On", Cecilia Wennersten "Det Vackraste", Whitney Houston "I Will Always Love You"... Allvarligt talat, vem vill ha sex till SÅNT?? Dom som gråter efter orgasm och som helst har sex framför en öppen brasa? Dom som bara ligger på sin bröllopsnatt? Dom som helt enkelt inte gillar sex? Jag blev så mörkrädd att jag bestämde mig för att skapa en egen lista.

En högst personlig ligglista med låtar som jag tycker är smokin' heta. Jag förväntar mig knappast något medhåll, men i värsta (eller bästa?) fall kan ni ju använda den som preventivmedel i brist på bättre.

Enjoy.

Ligglistan 26 juli - 1 aug. 

Jag saknar erotik

 Så alltså, idag invigs den stoltstolta Prideveckan i Stockholm. En hel lång vecka av kärlek, musik, debatter, sex, parader och karnevaler. En hel lång vecka för att visa upp en sexualitet som avviker från den heterosexuella, den som anses vara normgivande. En hel lång vecka av något som bör firas och tas för givet varje dag. Nämligen rätten över sin egen kropp, makten över sitt eget liv och inte minst sin sexualitet och livspartner(s). (En hel vecka förresten. Kvinnor för ju endast en dag till sitt förfogande. Vem har egentligen det övriga året?) Men en vecka kan förhoppningsvis skapa en större acceptans och förståelse. Senast idag läste jag i DN att HBT-personer inte får den vård de har rätt till, utan diskrimineras på grund av sin sexuella läggning. Herregud.

Temat för i år är makt. Fatta vilka relevanta och viktiga diskussioner som ska och bör föras om detta. Makt är ett brett begrepp, fritt för tolkning såklart. Men några viktiga punkter är, Vem har makten över sexualiteten? Vem skapar normen? Det finns positiv och negativ maktstruktur och alla har vi makten att göra en skillnad... Ja Jisses, här ska det dissekeras och firas! Kolla in schemat på www.stockholmpride.org och missa för guds skull inte den Icke-normativa modevisningen idag kl 17. (Var? Pride House, Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3) En modevisning som bryter mot kroppsideal och stereotyper. Befriande skulle jag säga.

Innan modevisningen skulle jag värma upp med ett samtal kring Den Erotiska Novellen (kl 16, samma plats). Det kretsar kring Normal Förlags novellsamling med erotisk litteratur ur ett icke-heteronormativt perspektiv. Hur skiljer sig erotik och pornografi och vad tänder vi på? (Själv tänder jag på Tommy Nilsson, men det får jag återkomma till senare. Han kommer förmodligen inte diskuteras i ovanstående forum heller) Superspännande.

Saken är den att innan jag skulle börja blogga här så fick en släng av sänkt sexuellt självförtroende. Va fan har jag att säga egentligen? (Vad gäller musik så är jag störigt arrogant, tvärsäker och anser själv att jag har oklanderlig smak) Vad gillar jag vad saknar jag och vad kan jag överhuvudtaget bidra med? Kort sagt, jag scannade internet och fann en herrans massa porr.

Porr, är inte så kul. Effektivt snarare. Men tja, överexploaterat, trist kvinno- och människosyn, köttigt och ... königt (varsågod, det är ett nytt ord). Mycket finns att säga om pornografi, men det är inte syftet med det här inlägget. Nej, snarare vill jag lyfta något som jag faktiskt saknar. Erotisk litteratur. Ge mig en ny Anais Nïn för tusan. Någon som lyckas skriva porrigt och välformulerat för en gångs skull. 

Om det lyckas återstår att se. Kl 16 som sagt, samtal om erotik och litteratur. Gå och lyssna.

Stolthet&Fördom

 Jag fick frågan, Vill du blogga för oss om ämnet sex och musik? Om Sex? Och Musik? Hells yeah, mina två favoritting! För ni förstår, sex och musik hör ju ihop. Utan sex ingen musik, och utan musik sannerligen inget sex. Alla mina sexuella fantastier, och för den delen, eskapader, har alltid börjat med en låt, en textrad eller en genre.

Tro mig, jag har gått igenom många musikaliska eror i mina dagar, och så att säga, socialiserat mig med dess manliga publik. Alla har dom sitt soundtrack. Alla är dom på ett visst sätt.

Popkillen. Nah. Lite för mycket hålla handen med lovikavantar och dricka thé med tjocka myskoftan på. Sexet, jo det blir ju därefter. Jag övergav popkillen i gymnasiet. (För övrigt så passar jag inte i tweedkjol och basker. Han övergav mig också)

Punkkillen. Asså. Jag är fortfarande svag för kängpunk, men dom är så förbaskat magra. Kalla mig fånig, men i naket tillstånd vill jag känna mig, om inte feminint petit, så iallafall... eh mindre.

Electrohipstern? Upprullade chinos och orange mössa oförklarligt nog inte nerdragen över öronen? Neonfärgade t-shirtar och en Facebookbild där han Djar? Sexet är lika självmedvetet som hans personlighet.

Sing and songwritern tror alltid att han är en ny Neil Young/Tom Waits/Donovan/Jackson Browne och vill spela sina känslodrypande låtar för dig och tittar dig ömtmenändåintensivtsexigt i ögonen när han plockar fram sin akustiska gitarr. Kanske dedikerar han dig en låt eller två. Tyvärr är han aldrig ens i närheten av sina hjältar och frustrationen följer både dig och honom in i sovrummet. Han tenderar att bli lite trist i längden även om han är söt i sitt skäggstubb.

Generaliserar jag? Jo, lite kanske. Men bara för konstens skull.

Nu för tiden har jag stadgat mig både vad gäller musik och män. Det ska vara three chords and the truth, det ska vara flanellskjorta och boots. Mumla nåt om Jimmie Rodgers och Ja, Heartworn Highways är det bästa dokumentär du sett. Beställ en Budweiser i baren and I'm Yours. Countrykillen. Det var vi all along.

Hej förresten. Jag heter Sophie, pluggar musik till vardags och dagdrömmer om rednecks i Nashville. Jag ska blogga här under Prideveckan. Trevligt att råkas!